Sådan tager du valget
Der er ingen tvivl om, at det er et stort spring du tager, når du vælger at blive hjemmegående, mens dine børn er små.
Du taler sikkert med veninder, søskende, din mor og din mand om det. Overvejer det frem og tilbage. Skriver måske lister ”for” og ”imod”. Læser stribevis af bøger, artikler og blogindlæg, der vedrører børns psykologi, andres erfaringer efter at have prøvet dét, skattemæssige/ tilskudsmæssige fordele og ulemper, moderrolle og identitet osv. osv.
Alle har en mening om det. Samfundet, din arbejdsgiver og din mand har forventninger til dig i din nye rolle som mor/hustru/borger/medarbejder.
Tankerne flyver rundt i hovedet på dig; hvordan skal du komme tilbage på arbejdsmarkedet efter at have været væk så længe; kan du overhovedet ”holde det ud”; hvad med din egen-tid; hvad med din lange uddannelse, skal den så bare lægges bag dig….??
Prøv lige at vende blikket indad. Prøv at mærke efter.
Lad bøger, artikler, andres holdninger og økonomiske skrupler ligge lidt.
Hvad mærker du inderst inde i din mave?
Det er nemlig her, du finder svaret på, hvad der er det rigtige for dig.
Skab lige et øjebliks ro og fred. Luk dine øjne og søg ind i din Kerne.
Hvad sker der herinde, når du bare er dig? Hvad er det i virkeligheden, der holder dig tilbage fra at tage springet og blive mor til hjemmeunger?
Er det, fordi du vil savne dit job? Er det pga. din arbejdsgivers forventning om, at du snart kommer tilbage fra barsel?
Hvem/hvad tager du ansvar for, hvis du vælger at gå hjemme? Giver det mening for dig?
Hvem/hvad tager du ansvar for, hvis du vælger at aflevere dit barn i vuggestuen og selv tager på arbejde? Giver det mening for dig?
Din nye rolle som mor har medført nye værdier i dit liv, der påvirker din identitet.
Det er helt naturligt, selvom det måske kan virke en smule forvirrende for dig; især hvis du tidligere opfattede dig selv som primær karrierekvinde og yderst passioneret omkring dit arbejde.
Det kan virke meget overvækdende at mærke den helt nye side af dig selv komme snigende med moderrollen.
Men den nye side er kommet for at blive!
Selvfølgelig er moderinstinktet og den naturlige ekstremt tætte binding til det helt lille spædbarn helt exceptionelt stort og vil føles mindre bastant i takt med, at barnet bliver større og mere ”selvkørende”.
Hvad fortæller disse nye værdier og følelser dig? Ønsker du at integrere dem fuldt i din identitet? Er det overhovedet muligt ikke at gøre det?
Mit bedste råd til kvinder, der overvejer at blive hjemmegående i en periode er altså:
Vend blikket indad, lyt til din indre stemme og mærk efter i din mave. Det er her du finder dit rigtige svar.
Hvordan tog du selv springet? Del din oplevelse med os nedenunder
Emilie Krogh
Emilie Krogh er tidligere hjemmegående, nu life coach, eksistentiel vejleder og sygeplejerske. Læs mere om hende på www.emiliekrogh.com og www.icare4u.dk.
Du vil muligvis også synes om
Snefri: En dag derhjemme
De pæne pigers svære valg
12 kommentarer
HjemmeMorTil4
Godt og meget præcist indlæg – det var præcis sådan jeg oplevede processen i forhold til at skulle træffe beslutning om at være hjemmegående. Jeg skrev, havde lange snakke med for og imod, mange tanker kørte i ring, og især samfundets normer havde stærk rod i mig. Argumenterne kørte frem og tilbage og spekulationerne var mange.
Men da jeg pludselig fandt roen og evnen til at kigge indad…. så var valget pludselig slet ikke svært. Det stod bare lysende klart for mig! Det var virkelig noget, som jeg ville og troede på, at jeg kunne.
Det var en fantastisk oplevelse af lettelse at komme på den anden side af valget, og sætte hele skibet i søen. Det har vist sig at være mere end en sø, men et hav istedet. Og jeg har ikke fortrudt et sekund – det var det bedste valg for mig. Og jeg elsker det bare!
Emilie Krogh
Mange tak for din positive kommentar! Jeg vil heller aldrig fortryde mit valg om at være hjemme med mine børn. Det er i det hele taget en fantastisk energi der ligger i bare dét at tage valget, der går stik mod normerne, men er fuldstændig i overensstemmelse med ens egne indre værdier og mavefornemmelse : )
_Marie_
Ja, det kan være svært at lytte til intuitionen, når samfundet ‘larmer’ med alle sine normer! Jeg fandt også klart svaret i min egen stilhed. Men det var – og er – en sej proces, hvor man virkelig bliver sat på prøve. En dag læste jeg en artikel omkring noget ‘simpel living’, og her stod noget i retning af, at man skal leve sit liv, som vågnede man en morgen uden erindring om, hvad man tidligere havde gjort og uden nogen idé om, hvad man burde gøre. Så ville man leve i overensstemmelse med sin ‘indre kerne’. Og så stod det helt klart for mig, at jeg da ikke kunne drømme om at aflevere mine børn til fremmede hænder – jeg ville da selv være sammen med dem! 🙂
Emilie Krogh
Tak for din positive kommentar. Husk også i andre af livets store valg at bruge samme “teknik”! Din mavefornemmelse og din indre stemme kan være din vigtigste livsguide; også selvom det måske kan være svært at sætte ord på “begrundelsen for et valg” over for dine omgivelser. Dejlig sommer til dig og dine : )
*Randi*
Jeg står lige midt i den store beslutning…
Det mit højeste ønske at passe min egen søn -og forhåbentlig kommer der flere- selv. Jeg har det mærkeligt med at få børn, hvis jeg skal overlade pasningen af mit barn til fremmede…-som jeg oven i købet ikke kender! Jeg ved, at uanset hvor dygtig og godt uddannet personen er, så er han/hun ikke mor til mit barn og kan derfor ikke give min søn den kærlighed og nærhed og nærvær som jeg kan. -OG desuden vil jeg da selv være sammen med mit barn som _marie_ så fint skriver 🙂
Så jeg er slet ikke i tvivl om havd jeg “bør” gøre i forhold til mine mavefornemmelser, hvad der er bedst for min søn eller hvad min mand synes. Så det burde være lige til…
På den anden side så er vi unge (26 år begge to), jeg er nyuddannet og gik på barsel med det samme jeg blev færdig. Min mand har fast stilling som er nogenlunde godt betalt. Vores problem er, at vi gerne vil købe en lille landejendom, hvor vores søn (+ søskende forhåbentlig) kan vokse op og nyde naturen/udeliv, dyr og roen. MEN banken siger at de helst ikke vil låne os penge til huskøb samt renovation når jeg ikke er i arbejde…
Så vi er virkelig frustreret. Men som det er nu, så vil jeg prøve at få en deltids (20-25 timer) aftenvagtsstilling, så jeg er hjemme med vores søn det meste af tiden.
Men åh hvor er det træls at vores drøm ikke kan lade sig gøre!!!
Vi er begge vokset op med mødre som har været hjemme, og her nydt vores barndomme -det vil vi selvfølgelig give videre! 🙂
Emilie Krogh
Kære Randi
Et hvert valg kræver et fravalg. Hvad er vigtigst lige nu? Hvad er vigtigst for dit barn? En rolig mor, der er tilstede og hvor familien er samlet -også om aftenen- eller at I bor i andre omgivelser?
Jeg håber inderligt, at du/I vil revurdere jeres plan. Ikke pga min overbevisning om, hvad der er bedst for jer; men pga den energi og kærlighed til dit barn som dine ord så levende afspejler i dine første linier i din kommentar.
I er unge, ja, og netop DERFOR skal I nok nå det hele -inkl. hus i landlige omgivelser.
Lyt til dine inderste værdier lige nu. Dine børn bliver hurtigt store. Et hus løber ingen vegne.
Med kærlig hilsen Emilie
*Randi*
Kære Emilie.
Ja, det er vi ganske klar over, og vi har også talt meget om valg-fravalg. Vores lidt “anderledes” problem er , at vi er flyttet pga. min mands arbejde. Så lige pt. bor vi hos mine forældre. Det er meget hyggeligt, men det er ikke en holdbar løsning for nogen af os.
Vi skal derfor ud og købe, da min mand ikke orker at bo til leje igen. Mht. køb, er det bedst at købe nu, inden der kommer mange flere børn til. For hvert barn stiger rådighedsbeløbet, dvs. så skal jeg have fuld tid. Dette ønsker vi at undgå, da vi begge håber på, at det kan lade sig gøre at jeg kan være hjemme om eftermiddagen når børnene kommer fra skole.
Men, ja. Vi må nok sætte os ned med et stykke papir og kuglepen, og lave en for-imod liste og tale om hvad og hvordan vi vil prioritere. SUK!!
Ditte
Jag är hemmamamma i Sverige och har nyss hittat den här sajten! Vill bara tacka för en fin hemsida och många tänkvärda texter! Det här med magkänslan har styrt mig när jag beslutade mig för att vara hemma hos mina barn istället för att lämna dem på förskolan. Det verkar som om det är ok att prata om just hemmamammor i Danmark. Det förvånade mig en hel del. Här i Sverige vill vi gärna inte prata om hemmamammor utan om hemmaföräldrar. Det är inte politiskt korrekt att urskilja skillnader mellan män och kvinnor och att vi kanske har olika drömmar i livet. Hur ser det ut hos er på den punkten?
Jane
Hej Ditte, välkommen hit. Är glad över att ha en svensk mamma med ombord – det är fantastiskt och berikande for debatten, hvis vi kan udveksle erfaringer över gränserna. Sverige har mycket bättre vilkår og tilbud til hemmaföräldrar än Danmark. I kan ta lång permisjon – upp till två år, eller hur? – och samtidig beholde jobbet. Der finns en annan kultur om det att vara hemma med sitt barn i Sverige, tror jeg. Mina föräldrar har bott fyra år i Sverige (Dals Rostock), och mitt intryck är, att det helt enkelt er mer accepterat, enklare och mer vanligt att være hemmaforældre i Sverige än i Danmark. I Danmark er 97% af alla små barn på institution. De flesta barn är i institution på heltid, även om deras mor (eller far) är mammaledig med ett yngre syskon – en baby. De flesta familjer är djupt avhængige av två inkomster, och det er ansett som konstigt att välja att vara hemmamamma – eller pappa. Der finns fortfarande en samfundsmæssig enighet om, att barn udvikler sig bäst i institution, och att det kan vara skadligt för ett barns utveckling att vara hemma i de 0-5 första levnadsår. De få som väljer at være hemma er nästan alla mammor. Därför henvender många av artiklerne på hjemmeunger.dk sig til mödrar, men papporna är mycket välkomna til att deltage også. Som initiativtagar till hjemmeunger.dk är det min förhoppning att vi genom att stå tillsamman kan påverka debatten i en annan riktning. Kh Jane
Ditte
Hej Jane!
Tack för svar! Och vad snällt att du skrev på svenska – det underlättade en hel del. Konstigt nog kan jag inte återgälda tjänsten – vet inte alls hur man skriver på danska! Roligt att få reda på mer om hur det fungerar i Danmark och det låter väldigt likt som vi har det här i Sverige. Jag har varit hemmamamma i stort sett i 15 år (har 6 barn) och tycker att jag ser en förändring i synen på barn och barnomsorg. När jag fick mitt första barn ville de flesta försöka vara hemma så länge som möjligt (2 år) och sedan skaffade de flesta ett andra barn med max 2,5 års mellanrum. Det var ”inne” att amma länge och de flesta ammade i ca 1 år.
Nu lämnar de flesta bort sina barn när de är mellan 1 och 1,5 år gamla. De flesta jobbar heltid. Det vanligaste är att man har kvar det äldre barnet på förskolan när man får nästa bebis. Man har rätt till 15 timmars förskola per vecka även om man är föräldraledig eller arbetslös. Vissa kommuner erbjuder ännu fler timmar – upp till 35. Här har man inte fått ha barn på förskola förrän de har fyllt 1 år men vissa kommuner har börjat erbjuda barnomsorg från 6 månader. När barnet är 3 år gammalt är 15 timmar avgiftsfria. 2011 gick 94,5 % av alla barn i förskolan.
I Sverige är det nästan omöjligt att klara sig på en lön. Förskoleplatserna är kraftigt subventionerade, föräldrarna betalar endast 8 % av den faktiska kostnaden. Socialdemokraterna vill göra förskolan ännu billigare för föräldrarna genom att göra 15 timmar/vecka avgiftsfria från det att barnen är 2 år. På sikt vill de göra förskolan helt avgiftsfri. Det har även diskuterats att förskolan ska göras obligatorisk från 3 år. Även de borgerliga partierna tycker att det är bäst för barnen att gå i förskolan från tidig ålder. De vill ha det till att det ”livslånga lärandet” börjar där och att det är viktigt att barnen kommer igång så tidigt som möjligt. Trots denna åsikt är verkligheten den att svensk skola går allt sämre – vi halkar neråt i de internationella undersökningarna hela tiden. Svenska barn och ungdomar mår också allt sämre. ADHD ökar, ångest och oro har ökat, självmord har ökat kraftigt…
Du har rätt i att vi i Sverige kan vara hemma ganska länge om vi planerar ordentligt. Man har rätt att vara föräldraledig så länge man har föräldradagar kvar. Barnets första år behöver man inte ta ut några föräldradagar alls men då får man å andra sidan inte någon ”lön”. När barnet har fyllt 1 år måste man ta 5 dagar i veckan. Dagarna kan alltså räcka i 3 år. Vissa kommuner erbjuder vårdnadsbidrag för barn mellan 1 och 3 år. Ersättningen är 3000 SEK/månad och är alltså så pass låg att få kan utnyttja vårdnadsbidraget.
Anledningen till att jag tog upp att Hjemmeunger riktade sig till mammor var att jag blev så förvånad över att något sådant ens är möjligt. I Sverige kan man inte framhålla mamman på det sättet. Man måste alltid prata om pappan också om man pratar om föräldraledighet eller barn. Den allmänna politiska viljan är att mamman och pappan ska dela lika på föräldraledigheten och de olika partierna försöker komma dit på olika sätt. Verkligheten ser ju inte ut så utan mammorna tar ut den största delen av föräldrapenningen, arbetar deltid i större utsträckning än männen och vabbar (är hemma för vård av sjukt barn) mycket oftare än männen. Kvinnor i barnafödande ålder är också sjukskrivna i mycket högre grad än män i samma ålder. Trots att verkligheten säger en sak så måste vi fortsätta låtsas att kvinnor och män är exakt likadana. Det är klart att papporna ska vara välkomna och accepteras som fullgoda vårdare av sina barn men om det är så att fler kvinnor än män vill ta hand om sina egna barn tycker jag att det är synd att de mobbas och diskrimineras bara på grund av att de är mammor. Jag blev alltså lite extra glad över att se att ni pratar om att det finns just hemmamödrar och att det de pysslar med är värdefullt. Konsekvensen av den här extrema jämställdhetstanken – där egentligen traditionellt manliga egenskaper värderas högst – har lett till att barnen har förlorat båda sina föräldrar från tidig ålder. Barnen har inte fått särskilt mycket mer tid med sin pappa om man jämför med hur barn hade det för ca 40 år sedan. Den enda förändringen är ju att de har gått miste om sin mamma!
Mvh Ditte
Anne
Kære Ditte
Det er heller ikke politisk korrekt at tale om kønsforskelle i Danmark, i hvert fald ikke blandt “eliten” 🙂 Men Sverige er nok alligevel mere ekstrem på det punkt, da feminismen har gennemtrængt til et dybere lag der, og har præget sproget endnu mere, er mit indtryk. Jeg skrev for nogle måneder siden en kronik til en dansk avis om, at jeg føler vi danske kvinder ikke frit kan vælge, hvordan vi vil være mødre, både gr den økonomiske politik og normerne i samfundet. Så vi har et lignende “problem” i DK. Hjemmemødre er undtagelsen og må ofte forsvare deres valg og fravalg overfor andre. Jeg er ikke selv hjemmemor, men aktiv i debatten om familiepolitik og daginstitutioner, og oplever, at det er udenfor normerne at kritisere den omfattende institutionalisering af småbørnene og dens følger. Læs evt mere her, http://www.samfo.dk. Mvh Anne Beck
Ditte
Hej! Tack för svar! Intressant att få lära sig lite mer om hur ni ser på familjepolitik i Danmark. Jag var inne och läste på samfo – många läsvärda inlägg – bla din krönika! Jättebra skrivet!
Mvh Ditte